Kamrater,
Vad fint att se er alla här idag, att äntligen få samlas så här igen. Vi samlas idag, på arbetarrörelsens internationella högtidsdag, för att uppmärksamma den historiska kamp som tagit oss hit såväl som den kamp vi för idag. Idag uppmärksammar vi den kamp som varje dag förs mot könsmaktsordningen och klassamhället. Vi minns vunna segrar men ser också allt det som finns kvar att kämpa för. Idag står vi upp för demokratin och minns alla dem som kämpat för demokrati och människovärde före oss.
Kampen för demokrati är kampen mot fascism och rasism. Under det spanska inbördeskriget for 600 svenskar frivilligt till Spanien för att kämpa mot fascismen. Detta trots att det i Sverige rådde förbud mot att resa. En tredjedel av de som reste för att strida mot Francos styre, mot fascismen och för demokratin återvände aldrig. De som återvände möttes av smutskastning och hat. Vi samlas här för att minnas de som reste, de som återvände och de som aldrig kom tillbaka. Vi samlas här för att visa att vi är många som står upp för demokratin och mot fascismen.
Det är lätt att i dagens politiska klimat, där rasistiska och nationalistiska rörelser växer sig starka i Sverige såväl som Europa i stort, känna hopplöshet. När rasister sitter i vår riksdag och det politiska klimatet rör sig mer åt höger för varje dag som går blir man mörkrädd. Det är rimligt att känna så, för rasismen ska aldrig få normaliseras. Vi står här idag för att vi aldrig kommer låta rasismen och fascismen normaliseras. Vi kommer inte låta deras röster höras. Vi står här för att vi ska överrösta dem, varje ord, varje dag.
Kamrater, låt oss idag istället för att vältra oss i en känsla av hopplöshet känna styrkan i att vi står här, enade tillsammans, att vi är många och att vi är starka. Vi är många som visar motstånd mot fascismen, idag precis som de resterande 364 dagarna av året. Idag uppmärksammar vi den kamp vi för varje dag. Vi står enade och vi kommer inte låta oss föras bort. Vi kommer inte ge en millimeter åt rasismen.
Olle Meurling var en av de många svenskar som reste till Spanien för att stå upp mot fascismen, och han var en av dem som aldrig återvände. I sitt sista brev till Sverige uppmanade han kommande generationer att hålla den röda lågan brinnande. Jag vill avsluta med att uppmana till detsamma. Håll den röda lågan brinnande och stå stark i kampen. När bruna och blåa vindar blåser, låt oss skyla dem. När vindarna blåser ska vi endast växa starkare. De bruna och blåa vindarna ska aldrig släcka lågan, utan låt dem istället sprida lågan vidare och låt den brinna starkare än någonsin.
Tack!
Hedvig, Ung Vänster Storstockholms distriktsstyrelse på Lano Mano, 1a maj 2022
