Amanda Jemander – tal på 8 mars

Tillsammans med 8 marskommittén arrangerade vi den storstlagna demonstrationen på internationella kvinnodagen i Stockholm. Amanda Jemnader från distriktsstyrelsen höll tal. Läs hennes tal här.


Varje morgon måste du vakna innan klockan 6. Med hög puls uppdaterar du appen maniskt, gång på gång. Du är rädd att missa dagens jobberbjudande. Fem minuter har du på dig att trycka ja. Om inte skickas uppdraget vidare till nästa tjej i kön, och du förlorar din inkomst. Efter många slitiga timmar på olika inhopparjobb tog du det här 0-timmekontraktet i vikariepoolen. En kompis kompis sa att man i princip får bestämma sina egna timmar.

Den som du skrev på anställningsavtalet med hade aldrig satt foten på ett dagis. Hans titel var teknisk konsult. När du kommer till din tillfälliga arbetsplats hinner de andra knappt hälsa på dig för de har händerna fulla. Du hamnar i ett rum med gråtande 3 åringar. Du får inte veta vad barnen heter och de blir istället upprörda av att bli omhändertagna av en främling. Hjärtat kommer bulta resten av dagen till följd av underbemanning och flygande lego. Om dagiset inte anser du gör ett tillräckligt bra jobb kommer de klaga till konsulterna som i sin tur aldrig skickar jobb igen. Eftersom du har ett 0timmars kontrakt behöver de inte ens avskeda dig. Du kommer ta toapauser bara för att få gråta. På pendeln hem värker kroppen. Det plingar till i appen och du får en påminnelse om att skicka arbetstimmar. Sms’et avslutas med en hjärtögonsmiley. Imorn ska du upp klockan 6 för att uppdatera appen i hopp om jobb.

Vi kallas effektivisering. Vi kallas just-in-time. Vi kallas budgetposter. Ibland kallas vi egoistiska parasiter av moderater. Vi kallas dålig attityd när vi går in i väggen. Om vi gör uppror mot lönedumpning och 0 tidskontrakt kallas vi oflexibla. Ja. Borgarnas fantasi vet inga gränser. För dem är vi inga människor. Men vi känner nedskärningspolitiken in på skinnet. Till följd av den aggressiva liberala politiken arbetar kvinnor under förhållanden som bara kan jämföras med 1900talets daglönare.

Återigen tar kvinnorna smällen för eliten. Idag kräver vi stopp på privatiseringar. Vi kräver heltid. Vi kräver lika lön för lika arbete. Vi kräver 6 timmars arbetsdag. Vi kräver ett värdigt liv.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.