Klara Wigur höll tal på Medborgarplatsen på 1 maj. Läs hennes tal här.
Kamrater, mötesdeltagare, demonstranter,Jag är glad att se så många här idag, på 1 maj – arbetarrörelsens högtidsdag.
Här i Stockholm har de blågröna tagit plats i stadshuset och nationellt styr januariavtalets nyliberala politik: med förslag på marknadshyror, inskränkningar i LAS, språkkrav, utförsäljning av allmännyttan och sänkta ingångslöner. Samtidigt vill man sänka skatterna för de rika och föreslår ett trefaldigande av RUT-bidraget.
Det är tydligt att vi står inför fyra år av en politik som inte gynnar oss. Det är tydligt att man har valt sida. Man har valt eliten framför vanligt folk.
Ung Vänster Storstockholm vägrar att skriva under på det. Vi vägrar stå tysta när politiker försämrar våra liv och vår vardag. Vi kommer precis som alltid att fortsätta kämpa för ett värdigt liv.
Ibland kommer det att kännas tungt och motigt men då minns vi att det är vi som bygger det här samhället. Det är vi som bär det med våra händer, ryggar och axlar och just därför kan vi förändra det. Utan oss stannar Sverige.
Och vi är många. Se er omkring. Ni befinner er i Sveriges största första maj-tåg. Vi har olika erfarenheter och åsikter men det som enar oss är större än det som skiljer oss åt. Vi ses här idag och påminner varandra om varandra – och de andra om oss.Vi finner styrka i varandra för att vi vet att i rörelsen blir vi mer än vad vi är var och en för sig.
De andra kommer att försöka splittra oss. De försöker få oss att tro att konfliktlinjen står mellan dig och mig. Det går vi inte med på. Jag håller dig om ryggen och du mig om min. För vi vet att nästa gång kan det gälla mitt jobb, mitt uppehållstillstånd, min lägenhet eller min mamma. Då är det tryggt att känna solidariteten med alla som står med oss i kampen. –
Se er omkring och ta in mängden människor. Vi har potential att förändra. Folk kommer säga åt oss att det inte går. Oavsett vad vi har krävt har våra motståndare sagt att vi drömmer. De sa det om 10-timmars arbetsdag och om 8-timmars arbetsdag. De sa det om samkönade äktenskap och om modersmålsundervisning. Och se var vi är idag.
Samhällsförändring kommer när människor går ut och kräver samma sak – det gör vi idag, precis som vi alltid gjort, och vi kommer att fortsätta med det. Tillsammans förändrar vi människors liv. Vi i Ung Vänster är de som protesterar mot utvisningar, ordnar pass i feministiskt självförsvar och skolstrejkar för klimatet. När andra ungdomsförbund bara pratar är vi de som gör praktisk skillnad. Vi står tillsammans med Vänsterpartiet, med fackföreningsrörelsen och med alla er som är här idag. Vi kommer aldrig att sluta kämpa för ett rättvist och jämlikt samhälle fritt från förtryck.
Tack för ordet, vi ses i tåget!
