Angela Iskrenovic talar vid La Mano, 1 maj

Foto: Samuel Sherman

Angela Iskrenovic talade till minne av de frivilliga som kämpade mot fascismen under Spanska inbördeskriget vid La Mano på 1 maj. Läs hennes tal här.




Kamrater,
Idag samlas vi här för att hedra och visa vår tacksamhet för de svenskar som för 83 år sedan offrade sina liv i försvaret av demokratin, de som trots allt motstånd stod i solidaritet med sina kamrater i Spanien när det betydde som mest, när deras frihet stod i spel.


De som när flera länder inom Europa, samt Sverige, antog nonintervention-politiken och på det sättet svek det spanska folket och demokratin pågrund av stormaktspolitiska och ekonomiska skäl, valde att ge sig iväg för de vägrade låta sina kamrater stå ensamma inför kampen mot fascisterna.


I Sverige så var det uppemot 600 demokrater och antifascister som valde och delta i kampen, och en de första av dessa svenskar var värmländskan Kajsa Rothman. Kajsa var politiskt obunden men ansåg att det var ”en självklar sak att alla demokratiskt inställda måste hålla ihop då det är fara å färde och framförallt då det gäller att hjälpa dem som faller offer i kampen ”

En annan svensk kvinna som kämpade i Spanien var journalisten Barbro ”Bang” Alving. Här kommer ett stycke från hennes dagbok som hon skrev den 24e januari 1939: ”Man måtte inte vara omåttligt egoistisk slår det mig stundom. Jag menar när man ser Spanien så är det ganska ofattbart, att man kan hålla på och kretsa så vilt kring sig själv.”


De svenska spanienfrivilliga kämpade med vapen i hand, dem hjälpte till inom sjukvården, de startade upp barnhem, de skrev artiklar för att dela med sig av det som hände till hemlandet och mycket mer.


En tredjedel av dessa svenskar stupade, en tredjedel skadades, och det som lyckades komma hem blev bemötta med misstänksamhet, de blev bespottade, kriminaliserade och blev utsatta för förföljelse på diverse sätt.


Men vi erkänner att det dom gjorde var för demokratin och solidaritetens sak, så låt deras osjälviska gärningar vara vår ledstjärna i vårt arbete till ett bättre samhälle för alla, inte bara få.


Låt oss hedra dom genom att fortsätta deras kamp, vår kamp.
Mot fascismen, för friheten.
No pasaran!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *