Flexibilitet – i vems intresse?

Det blir allt mer populärt att tvinga oss unga in i arbeten med olika typer av provisionslön, alltså ett arbete där man får betalt beroende på hur mycket arbete som finns eller hinns med, i bästa fall med en liten grundlön. Det kan vara allt ifrån att din lön baseras på hur mycket du lyckas sälja som telefonförsäljare eller hur många leveranser du hinner med som cykelbud. Vad dessa anställningar har gemensamt är att de flyttar risker från ägare till arbetare – samtidigt som ägare behåller än mer av vinsten. 

Med den arbetsbrist som råder tvingas vi ta de jobb som erbjuds trots att det är osäkra anställningar med låga löner. Cykelbuden som levererar mat från “Stockholms bästa restauranger” jobbar med just en sådan anställning. Genomsnittslönen för cykelbud som jobbar åt Uber eats kan enligt ETC Stockholm vara så låg som 20 kronor i timmen efter skatt. Företaget Foodora annonserar efter nya cykelbud med annonser i stil med “Arbeta, och få lön!” som om slavarbete var ett realistiskt alternativ.

Exploateringen av ungdomar genom provisionsanställningar slutar inte vid den ofta kassa lönen utan tar sig också ofta uttryck i osäkra anställningar där en inte vet om eller hur mycket en får jobba från vecka till vecka. När vi inte vet om vi får behålla jobbet blir det svårare att säga ifrån och kräva sin rätt. Otryggheten i att inte veta om lönen kommer räcka varje månad skapar en ohälsosam arbetsmiljö där vi tvingas ta alla jobbmöjligheter och chefen kan behandla oss hur han vill. Ofta är det vi unga som drabbas av dessa slit och släng-jobb samtidigt beskrivs vi som lata och att vi vill ha “flexibla jobb” – men vem tjänar på flexibiliteten?

Genom provisionsanställningar kan lönerna pressas ner ännu mer. Det ställer arbetare mot varandra och skapar en kompetitiv miljö på arbetsplatsen. När grundlönen inte är tillräcklig att leva på tvingas anställda tävla om kunderna och vem som får registrera köpet för att kunna få provisionen för den sålda tjänsten eller produkten.

Ingen ska behöva jobba med sådana villkor, alla har rätt till en trygg anställning med schyssta arbetsvillkor och en lön som går att leva på. Vi kan aldrig tillåta att vi ungdomar används som slagträn mot varandra för att öka överklassens vinster. Genom organisering kan vi tillsammans ställa gemensamma krav för att förbättra vår vardag.

                                                                  Uttalande antaget av distriktsstyrelsen 170521

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *