Ung Vänster Storstockholm

Igår deltog Ung Vänster Storstockholm på ”Day of silence – bryt tystnaden idrottssverige!”, som arrangerades av bland annat RFSL Ungdom. Vi samlades på Medborgarplatsen tillsammans med flera andra organisationer, och från oss talade Dina Viksten som sitter i distriktsstyrelsen.

Här kan du läsa Dinas tal:

Idag lever vi i en värld där kön och sexuell läggning är avgörande för hur våra liv ska vara utformade. Vi lever i en värld där kvinnor överallt och hela tiden blir diskriminerade och nedvärderade pga sitt kön. Där HBT-personer anses vara annorlunda, sämre och i vissa länder till och med sjuka. Och inte nog med det, de som flyr från förtryck skickas dessutom ofta tillbaka till landet de precis lyckats fly ifrån, och detta med argumentet ”du behöver ju inte visa din sexuella läggning”.

Men det här är inget nytt, och inte heller något som förvånar oss i Ung Vänster, för det handlar om strukturer. Och det handlar om normer. Om att vi lever i en värld där könsmaktsordningen och heteronormen finns överallt, oavsett arbetarklass eller överklass, i-land eller u-land. Den enda skillnaden är att strukturen ter sig på olika sätt på olika platser.

I världen idag finns en idrottsrörelse som traditionellt sett har varit manlig och som har en stark heteronormativ kultur. Den heteronormativa kulturen gör att HBT-personer diskrimineras enormt. Många HBT-personer inom idrotten får dagligen utså förolämpningar, blickar, kränkningar och skickas hem med en känsla av att man egentligen inte hör hemma inom idrottsvärlden överhuvudtaget. Det kommer till och med till den punkten där man slutar idrotta och rent av tvingas dölja sin sexuella läggning, för att man helt enkelt inte står ut. Och tro mig, detta är snarare regel än undantag.

Men vissa människor påstår att det är onaturligt att vara en HBT-person. Att ”människans uppgift ju är att fortplanta sig, och det kan ju biologiskt sett HBT-personer inte göra?” Dessa människor vill jag bara fråga, ja, ganska många frågor, men bland annat undrar jag om det inte är mer onaturligt att sätta på sig en mask och låtsas vara någon man inte är, än att faktiskt vara sig själv? Att tvingas stänga inne sitt rätta jag på grund av samhällets strukturer?

För det är det det handlar om, och inget annat. De som påstår att HBT-personer är onaturliga är inte onda, utan de är en del av en heteronormativ värld. Och det är denna norm som vi bör arbeta emot. Det är mot dessa strukturer som vi bör höras, för idag är en dag då vi ska höras. Men det innebär inte att vi inte ska vara tysta resten av året, för den här kampen är ingen kamp man kan pausa ifrån. Utan det är en kamp vi tar här och nu och kommer fortsätta ta tills det inte längre behövs.